Korn och Pixlar

Ett grått spektrum med Fomapan 400 svartvit film.

"Kossa"  Film Fomapan 400

Fomapan 400 är en lågbudgetfilm som får blandade omdömen av testare och brukare på nätet.
Jag har dragit mig för att testa den eftersom betyget alltid har landat på att den är kornig eller för kornig.
Nu har det i alla fall blivit en rulle 24x36mm och den har framkallats i Fomas egen framkallare Fomadon LQN som också är billig i sammanhanget.

Jaroslav.

Korn är inget som avskräcker mig, tvärtom för det ger det analoga fotot dess karaktär. Men det säger ändå en del om filmens kvalitet.
Det som intresserar mig mest är bildernas allmänna utseende med kontrast, gråskala och skärpa. Och det skiljer en hel del mellan olika typer av film och fabrikat.

DET GRÅ SPEKTRUMET
Det de flesta nog inte tänker på eller vet om är att olika svartvita filmers återgivning av ögats synliga färger skiljer en hel del.
Man nöjer sig i regel med att filmen är pankromatisk för då kan den återge alla färger. Men kruxet är att en del filmer är mer rödkänsliga än andra eller så skiljer det i nyanser i någon annan färg. Jag tror att det är en ganska viktig egenskap som påverkar fotografen som provar sig fram och väljer ut sin favoritfilm att jobba med.

Överst Spektrumtest med Fomapan 400.   Underst Spektrumtest med digitalkamera EOS R5

Visst ser de två testbilderna olika ut. Framförallt beroende på att de olika prylarna får helt olika gråtoner när färgåtergivningen blir så annorlunda mellan bilderna.
Det syns väldigt tydligt på "gråkortet" i mitten längs bort i bilden.
Det är ett så kallat vitbalanskort med sex fält i färgerna svart, vitt, Y (gul), M (magenta), C (cyan), R (rött), G (grönt), B (blått).
Filmen är betydligt känsligare för rött än digitalkameran. Men digitalkameran är känsligare för grönt. Det finns andra skillnader också.
De färgglada leksakerna har fått olika nyanser. Tjejen längst ner till vänster har en ljus top på filmen, loket bredvid henne är mörkare än i digitalbilden. Osv. etc...

"Kyrkan" 

Många gillar Fomapan 400 för kontrasten, skärpan och kornets skull. Jag kan förstå det. Negativet på bilden av det gamla huset i starkt solsken är väl exponerat och går bra att gradera efter tycke och smak. Kanske inte helt i min smak här men annorlunda.

"Utblås" 
Lite rost i mjukare ljus. Nu tycker jag om tonerna och kornet, här presterar filmen bra för min del.

"Montör"
Ut i den starka solen igen. Resultatet med tanke på kontrast och toner är bättre än förväntat. 

"Golden"
Separationen i de ljusaste partierna är bra vilket är en fundamentalt viktig egenskap hos en film. Skärpa går inte att klaga på.
Hur är det då med korn och kornighet? Nja, vad tycker du?

Ett första omdöme om Fomapan 400 framkallad i Fomadon LQN

En intressant film som är prisvärd och annorlunda mot andra filmer. Den kan vara kul att experimentera med och jag vet inte riktigt hur resultatet kommer att bli. 
Det är ibland tjusningen med svartvitt analogt foto.
Det är kornigheten som är en vattendelare. Kornet är grovt men inte fult.
Dagens snabba filmer i 400-klassen är mer eller mindre finkorniga, val av framkallare och framkallningsmetod kan styra kornigheten.
Fomapan 400 sticker dock ut som en katt bland hermelinerna, på gott och ont.

2023-05-11 21:19   Erik Madsen

Hej Jan Olof.
Intressant läsning - speciellt för en som jag som aldrig har fotograferat svartvitt analogt. Fantastiska inspirerande bilder.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Jan Olof Härnström 2023-05-11 21:50

Tack Erik.
Kul att du gillar det hela.
Även när man konverterar digitala kamerabilder till svartvitt så är det bra att tänka i färg och att man kan mixtra med färgernas gråtoner på olika sätt.
T.ex minska lite på orange i ett porträtt för att få fina rena hudtoner.

2023-05-11 21:20   syntax

Själv använder jag sällan 400-film. Jag inser att kornet kan vara en tillgång, men har själv svårt att få till ett riktigt snyggt sådant.
Här tycker jag att resultatet är mycket prydligt i sin helhet. Det beror naturligtvis till stor del på den som står bakom de olika momentan.

Svar från Jan Olof Härnström 2023-05-11 22:01

Jag suger åt mig och tackar så mycket Peter.
Korn och pixlar är skilda åt, lite grann som Yin och Yang kanske.

2023-05-11 21:43   morgondotter

jag som började framkalla egen film på 60 alets mitt
egna bilder, foton hette det då

använde just kornigheten, temperaturen vid framkallningen,
temperaturen och tiden kunde ge dig dom negativ du ville ha
kopieringen blev nästa steg

då, som. nu
handlar det alltid om vad du vill visa

då, tyckte min familj att jag inte gjorde dom rättvisa med mina bilder

påverkbar
nu skiter jag i det
/inger

Svar från Jan Olof Härnström 2023-05-11 22:10

Min debut i mörkrummet var under gymnasiet i början på 70-talet.
Efter den digitala revolutionen för ca. 20 år sedan har jag haft 3-4 olika återfall.
Då genom att digitalisera svartvit film och ersätta förstoringsapparaten med photoshop.

Påverkbar eller lyhörd. Jag har lärt mig med tiden att det är dumt att ge kritik till någon som inte har bett om det. Kritik säger ofta mer om den som delar ut den.

MVH J O

2023-05-11 23:25   syntax

Jan Olof
Angående ditt svar här ovan, kanske denna bloggpost roar?

https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/fotokurs-anno-dazumal.htm

Svar från Jan Olof Härnström 2023-05-12 08:34

Det lyser om killarna som får prova på mörkrummets hemligheter i ditt inlägg.

Som nybliven förälder slumpade det sig så att jag jobbade som teckningslärare på högstadiet en termin. Med blandade upplevelser.
Innan dess hade jag jobbat lite extra som kursledare för nybörjare inom fotografin.
Det var kul och inspirerande. Särskilt fint var det när deltagarna för första gången fick uppleva magin och se hur det vita papperet förvandlades till ett foto i framkallningsskålen.
Det är nog ett ögonblick som många gamla fotografer minns med glädje.

syntax 2023-05-12 08:49

Det var just det ögonblicket vid skålen, den magin, som fångade mig i slutet av 1960-talet!

2023-05-11 23:51   Khalad

Intressant att film o sensor reagerar såpass olika. Till skillnad mot färgåtergivning, där bilden kan jämföras med orginalet, alltså motivet, finns väl inget rätt el fel vad gäller svartvit återgivning av färgmotiv ? Är fö mkt imponerad av dina goldenporträtt, vi har haft både golden och flat och både ljus päls och svart päls är svåra att återge så bilderna blir intressanta. Det tycker jag ditt goldenporträtt är. Hälsningar/Björn

Svar från Jan Olof Härnström 2023-05-12 08:53

Tack Björn.
Vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt handlar nog oftast om personliga preferenser.
Tycke och smak helt enkelt.
Det finns knep också för att påverka den svartvita filmens "färgåtergivning".
Några färgade filter typ det gamla klassiska gulfiltret för landskapsbilder gör ju skillnad.

Min dotter har två svarta labradorer. En ung tik och en gammal hanne.
När min gyllene Lina busade med den svarta vilda tikvalpen Zelda var det full rulle.
Det gick alldeles utmärkt att få fina aktionbilder med min snabba och högpresterande kamera.
Sensorn hanterade den stora kontrasten utan problem, även på mycket korta slutartider.
Digitaltekniken är fantastiskt bra.

MVH J O

2023-05-12 12:48   mombasa

Intressant och pedagogiskt inlägg. Att pankromatisk film sällan eller aldrig återger färg korrekt, hur skulle den kunna det? Gråskalan berättar bara för betraktaren. Man kan vrida lite på det hela och kolla hur man justerar gråskala i en digitalkamera eller fil. Det finns fler möjligheter än man kan tro.
Ha det gott
/Gunnar S

Svar från Jan Olof Härnström 2023-05-12 14:01

Tack Gunnar.
Visst kan man göra väldigt mycket i redigeraren med bilderna.
Den här filmen verkar ge filer som redan vid en enkel grundjustering av nivåer eller kurvor ser bra ut.

Mvh J O